”Alla bantningsmetoder ger lika dåligt resultat”

Det var rubriken i flera tidningar i går efter att en omfattande amerikansk bantningsstudie med 800 deltagare över 2 år presenterats i läkartidningen New England Journal of Medicine. I genomsnitt hade deltagarna gått ner 6 kilo efter ett halvår, oavsett vilken diet de följde, low-carb såväl som low-fat.

Jag tror inte jag är ensam över att förvånas över resultatet i studien. Särskilt med tanke på att det de senaste åren publicerats 3-4 liknande studier som visat andra resultat, där low-carb och GI-dieterna gett betydligt bättre framgång.

Igår kväll blev jag uppringd av några upprörda personer som sett Aktuellt där bantningsprofessorn Stephan Rössner återigen gjort sina klassiska uttalande ”att det inte spelar någon roll vad du äter, bara du äter färre kalorier än vad du gör av med”.

Jag har två kommentarer till detta:

1. Den ovan nämnda studien visade att alla deltagare, oavsett diet, fick bättre blodvärden. Dessutom förbättrades insulinvärdena för de som följde low-carb dieten. Detta är inte en oviktig skillnad. Tvärtom. Insulinkänsligheten är avgörande för den långsiktiga risken att drabbas av både övervikt och diabetes. Om dieterna ger samma resultat (återigen något som jag ifrågasätter) då finns det ett starkt argument att välja GI-varianten för att åtminstone förbättra insulinvärdena.

2. Stephan Rössners kommentar är vilseledande. Det är stor skillnad på hur kroppen påverkas beroende på vad du äter. Det är inte bara kalorimängden som är avgörande. 100 kcal från sega råttor (socker) påverkar kroppen på ett helt annat sätt än 100 kcal från lax (protein och fett). Omvandlingen till energi skiljer sig åt och påverkar en lång rad hormoner som i sin tur påverkar både mättnadskänsla, fettförbränning och fettinlagring. Beroende på vad du äter förändras kroppens förbränning och därför är det vansinnigt att bara stirra sig blind på kaloriinnehållet i maten (enligt den teorin skulle vi även dra slutsatsen att det vore bra att hoppa över måltider för att därigenom få i oss färre kalorier, när vi tvärtom vet att regelbundna måltider ökar kroppens förbränning på lång sikt).

Jag har inte läst studien i sin helhet och förstår att många blir förvirrade av olika budskap som ständigt cirkulerar om vad som är rätt och vad som är fel.

Utifrån min erfarenhet är mina råd följande:

1. Dra ner på mängden kolhydrater och framför allt de som snabbt omvandlas till socker (glukos) i kroppen. De får blodsockret att rusa och insulinproduktionen att öka, vilket påverkar fettinlagringen i kroppen (under en kort period kan du strikt skära ner på kolhydraterna i kosten för att snabbare få igång fettförbränningen, bota sötsug och bli av med överskottsvätska i kroppen).

2. Försök äta riktligt med proteinrika livsmedel för att a) öka kroppens förbränning, b) hålla dig mätt längre, och c) bygga upp kroppens muskler.

3. Välj naturliga fetter med en övervikt av omättade fetter, de ökar förbränningen, förbättrar koncentrationsnivån och kolesterolbalansen.

4. Försök röra på dig varje dag.
Självklart finns det många fler goda råd. Men dessa fyra punkter är kanske de viktigaste, åtminstone utifrån mina observationer de senaste fem åren.

Vilka tankar har du, och vilka slutsatser drar du av studien? Dela gärna med dig av dina synpunkter!