Hälften av alla svenskar är överviktiga – vilken halva tillhör du?

Det är lite av en paradox. Aldrig förut har vi varit så medvetna om vad vi stoppar i oss eller haft högre kunskapsnivå om hur kroppen fungerar. Men aldrig förut har vi heller varit tjockare än idag. Hur hänger det ihop?

Låt mig börja med att säga att Sverige, i förhållande till många andra länder, är hyggligt förskonade från övervikt och de problem som följer i kölvattnet av våra svällande midjor. Men likväl är det ett problem. Och ett växande sådant.

Idag är i princip hälften av befolkningen överviktiga, värst är det bland män. Andelen feta, det vill säga med ett BMI över 30, ökar stadigt. På tio år från 11 till 14 procent av befolkningen.

I en tid när vi översköljs av kostråd och utbudet av nyttiga livsmedel ökar i hyllorna så ter sig utvecklingen något paradoxal. Så vad beror problemen på?

Självklart är det många faktorer som samspelar, det är svårt att ge exakta svar. Men här kommer min topp-tre-lista på problem:

1. Den förlorade vardagsmotionen
Många av oss är duktiga att gå till gymmet, anmäla oss till olika träningsklasser eller anlita personliga tränare. Men sanningen är att de flesta av oss rör sig betydligt mindre än vad vi tror. Det som glöms bort är vardagsmotionen – att cykla eller gå till skolan eller jobbet, städa eller fixa trädgården. Att vi går till gymmet ett par timmar i veckan uppväger inte att vi sitter stilla under resten av dygnets vakna timmar.

2. Dolda sockerkällor
Mängden socker och snabba kolhydrater som vi får i oss i läsk, saft och färdiga juicer, liksom i godis, många typer av flingor eller andra produkter där socker smygs in för att konsistensen eller smaken ska bli bättre har ökat under många år. Värsta boven är läsk. Bara en vanlig flaska eller burk innehåller ungefär 16 sockerbitar, vilket påverkar såväl blodsockerkurvan som produktionen av insulin.  

3. Portionerna blir större
Vi äter helt enkelt för mycket. Vi har vant oss vid stora portioner, dignande lunchbufféer med bröd till maten och kaka till kaffet. En tydlig påminnelse får vi när vi jämför dagens tallrikar, glas och bestick med hur de såg ut för 20-30 år sedan. Nya tallrikar och glas går knappt ens in i gamla köksskåp, ännu mindre i en diskmaskin som inhandlades för ett tiotal år sedan. Och det kommer knappast som en överraskning att en större tallrik leder till större portioner som leder till att vi tuggar i oss fler kalorier.

Till allt detta kommer förstås många andra ”livsstilsproblem” som att de flesta sover för lite (vilket rubbar hormonbalansen), stressar för mycket (med samma effekt) eller kanske stoppar i mediciner som påverkar vikten.

Hur ska vi då stoppa utvecklingen, finns det några enkla lösningar?

Ja, jag tycker faktiskt det gör det.

Första steget är att vi blir medvetna om problemen. Ställ dig på vågen och mät midjemåttet. Är du överviktig så bestäm dig för att inte acceptera det.

Steg två är att välja bort de allra mesta av dolda sockerkällor i maten. Sluta köpa hem läsk och godis. Vänd på flingförpackningen och läs på innehållsförteckningen. Sluta ge dina barn socker så fort de gnäller. Tänk ’lågt GI’ när du handlar och välj lite mindre mängd kolhydrater och lite mer protein på tallriken.  

Steg tre är att du börjar röra dig mer. På riktigt. Köp ett höj- och sänkbart skrivbord och stå upp och arbeta under minst halva dagen (bara det ökar din förbränning med ca 200 kcal/dygn), ställ bilen och gå till jobbet, köp en stegräknare och se till att komma upp i minst 12 000 steg per dygn. Stäng av TV eller datorn på kvällen och promenera en timme. Kanske borde du köpa en hund?

Steg fyra är att kontrollera mängden du äter. Servera maten på mindre tallrikar och nöj dig med en portion. Fyll en stor del av tallriken med grönsaker som ”tar mycket plats” i förhållande till kaloriinnehållet. Testa med periodisk fasta där du kraftigt drar ner på kaloriintaget ett par dagar i veckan för att lära dig att det inte är farligt att vara hungrig ibland, tvärtom kan det hjälpa dig att inte bara äta mindre utan även rensa upp trötta celler och förbättra kroppens insulinkänslighet.

Som du märker behöver du inte vara kostrådgivare, dietist eller näringsfysiolog för att komma med dessa närmast banala råd. Men de funkar. Och ibland behöver vi helt enkelt bara påminna oss själva om hur enkelt det kan vara att göra rätt.